Sök
  • Matts Josefsson

En bekväm sanning?

Jag lyssnade precis på ett radioprogram där man pratar om hur Polen avverkar skog som blivit angripen av barkborrar, skog som enligt vissa borde skyddas då den är gammal. En rättslig process har tydligen startats om huruvida Polen gör rätt eller fel och Polen skall enligt EU domstolen upphöra med all avverkning tills domen förkunnas om cirka ett halvår - Polen har dock inte slutat avverka utan fortsätter med argumentet att träden måste avverkas då de kan utgöra en fara för människor då de riskerar att falla.


Jag antar att träd som angrips av barkborrar inte överlever och kommer förr eller senare att falla. Sen kan jag tänka mig att man väljer att avverka då man fortfarande kan ta vara på virket vilket verkar rimligt i mina ögon - Polen riskerar dock att få betala vite om de fortsätter avverka.


Hursomhelst så var det inte riktigt det jag ville prata om här. I programmet intervjuas en fladdermusforskare och han anser att det inte ser speciellt trevligt ut på plats i Polen och verkar tycka att det överlag avverkas för mycket skog och kanske speciellt i de svenska skogarna som han använder sig av som ett avskräckande exempel. Och det är väl här jag skulle vilja komma till min poäng...


Vi lägger mycket fokus på att rädda världen, skogen, miljön, och det är väl inget fel med det, men lägger vi lika mycket energi på att rädda den mest utrotningshotade arten av alla: oss människor? Svaret på det är ett klart nej, tyvärr.


Är det så att vi har gett upp hoppet att vända den negativa och destruktiva trend vi ser hos den mänskliga rasen?

Vi äter ihjäl oss, vi knarkar ihjäl oss, vi slår ihjäl varandra och tar livet av oss, ibland aktivt, det vill säga vi begår självmord, eller så tar vi långsamt livet av oss genom det sätt vi lever på - så det är kanske inte så konstigt att vi vill rädda något, världen, då vi inte vet hur vi ska rädda oss själva - eller vet vi det men är helt enkelt för lata och bekväma att göra något åt saken?


Vi vet att en stor procent av alla sjukdomar är livsstilsrelaterade vilket innebär att vi blir sjuka genom det sätt vi lever på. Vilket även innebär att vi kan vända på trenden genom att ändra det sätt vi lever på. MEN, är vi intresserade av att ändra vårt sätt att leva?


Vart vill jag komma med denna text? Kanske öppna upp för möjligheten att vi kanske fokuserar på fel saker i livet. Om vi vill rädda världen kanske vi först måste rädda oss själva. Det låter väl inte så himla knäppt..?


0 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Den allvarliga desinformationen kring Covid-19

Ännu en artikel om Covid-19 kanske du säger? Ja, så länge det behövs för att väga upp den sjukt vinklade informationen vi får kring sjukdomen så måste jag skriva lite då och då. Vi har en sjukdom de f

Att känna efter - ett kärt barn

Någon vecka sedan skrev jag en kort notis om hur jag ansåg att vi kunde/borde ta lite mer ansvar när det kom till att känna efter om vår förkylning var en vanlig sådan eller något annat som typ Covid-